Lillehammers historia

Lillehammer stad

Hammer, staden vid norra änden av Norges största sjö, Mjøsa, beviljades marknadsstadsrättigheter den 7 augusti 1827. Vid den tiden bodde 50 personer inom marknadsstadens gränser. Två år senare hade befolkningen stigit till 360. 40 nya tomter hade byggts, och många av dem låg i området kring Hammer farm, på de gator vi idag känner som Langesgate och Mathisensgate. 

Hammargården

Här möttes de två viktiga trafiklederna – "Trondheims huvudväg" och vägen upp från färjestationen. Sedan urminnes tider fanns det tingplatsen, marknadsplatsen, övningsplatsen och kyrkan. Flera av husen i detta område har förblivit oförändrade i 150 år. Det fanns troligen bosättning här redan under järnåldern. Marknaden på Hammergården var allmänt känd på 1800-talet, nämns i Håkon Håkonsons saga och läderbrev från 1390 berättar att det hölls här i "Lithlæ Hamars kyrkgarde".  Det naturliga namnet "hammar" betyder en brant stenpall, och prefixet "væhlje" eller "lille" användes för att skilja gården från den större gården Hamar i Hedemarken. 

Birkebeinarna

Hammergården har en lång tradition av att välkomna människor och det var troligen här som birkebeinarna Torstein Skjevla och Skjervald Skrukka tog in sig med kungens son Håkon vid julen 1205, innan de gav sig av över bergen till Østerdalen. Detta evenemang blev ursprunget till det senare så välkända och populära Birkebeinerrennet, som hålls i mars varje år mellan Rena och Lillehammer. 

Hammer Farm har haft många ägare och en mångsidig historia. Lillehammer kommun köpte gården 1850 – den användes då som skola, från 1870 som fattighus, från 1905 som bostad för vanliga arbetare, från 1927 som en samling målningar – efter att Einar Lunde donerat sin privata samling till staden Lillehammer. Målningssamlingen fanns här i 30 år. Byggnader idag rymmer hantverkare. 

I området kring Hammer gård finns också Lillehammer kyrka. Den nuvarande kyrkan invigdes 1882 – arkitekten är Henrik Thrap-Meyer och kyrkan är i nygotisk stil. Den gamla korsformade kyrkan, som revs 1881, stod lite längre västerut än dagens kyrka. Altartavlan, som tillverkades av Fåberg-pojken Sigvard Guttormsen, har en hedersplats i Garmokirka i Maihaugen 

Lillehammer konstmuseum Lillehammer och konst

År 1963 flyttade målerisamlingen från Hammergården till Erling Viksjøs byggnad på Stortorget, som inrymde både en biograf och en samling målningar. År 1994 byggdes byggnaden om och kombinerades med "flygelpianot", en distinkt byggnad ritad av Snøhetta Arkitektur og Landskap AS. Lillehammer konstmuseum anses vara ett av landets mest betydelsefulla konstmuseer, med särskilt viktiga och representativa verk från 1820–1930. 

Ludwig Wiese

På Lilletorget står statyn av köpmannen Ludwig Wiese, som var borgmästare och "hantverkare" i Lillehammer under de första svåra åren. Statyn gjordes av Rolf Lunde, som var skulptör i konstnärskolonin i Lillehammer i början av 1800-talet, och statyn avtäcktes under stadens 100-årsjubileum 1927. Andra välkända namn som vi förknippar med konstnärerna i Lillehammer är Fredrik Collett, Margrethe och Erik Vullum, Erik Werenskiold, Fritz Thaulow, Alf Lundeby, Herman Wildenvey, Henrik Sørensen, Henrik Pontoppidan, Einar Sandberg, Thorvald Erichsen, Lars Johrde, Christiand Krohg, Halfdan Strøm, Eyolf Soot, Einar Sandberg, Jean Heiberg och Rydolph Thygesen. Centralt bland denna krets av konstnärer och vänner fanns konstnärshotellet Breiseth, idag First Hotel Breiseth. 

Industri längs Mesnafloden

Mesnafloden, som rinner genom mitten av Lillehammer, var kanske den viktigaste anledningen till att en marknadsstad grundades här 1827. Precis nere vid flodmynningen låg Faabergs Glads Fabrique – en krossfabrik som krossade kisel för Jevne glasbruk i Vingrom – det är här Kværner Mesna och Strandtorget köpcentrum ligger idag. I Strandtorgets lokaler låg AS Mesna Kartonfabrik – under många år stadens största arbetsplats med cirka 400 anställda. Företaget stängdes ner 1981. 

Den norske Knappefabrikk, lite längre upp, startades 1922 och är fortfarande i drift, liksom Gudbrandsdalens Uldvarefabrik, som startades 1887. Företaget har cirka 180 anställda och tillverkar bland annat klädseltyger. Under nuvarande Kirkegatebron låg tidigare Øya Trevare, och nära bron på södra sidan låg G. Larsens rörfabrik – "Pipelarsen", som fram till 1970-talet tillverkade rör i meerschaum, tjørn och björk. 

Det har funnits många kvarnar längs Mesnafloden, sedan samlades verksamheten i Lillehammer Aktiemølle, som idag inrymmer Mølla Hotel. Den utomhusrestaurangen Terrassen byggdes inom väggarna till Brofoss gamla kvarn. 

När vi idag går genom "Mesna Senter" måste vi använda vår fantasi för att föreställa oss det som ett företagsamt järn - och metallföretag, AS Mesna Bruk, startat av Peder Bue och övertaget av hans son, uppfinnaren Erik Bue (1804–85). Ännu högre upp låg Lillehammer bomullsspinneri från 1856, som främst sysselsatte kvinnor och barn. 

Vid Mesnafloden 

Mesna Kraftselskap - Lillehammer var stad nummer 4 i landet som fick ett kraftverk på initiativ av guldsmeden Frisenberg, med stöd bland andra. Brendevinssamlaget – gavs som gåva till staden år 1900. Härifrån kan du följa en vandringsled upp längs floden och vattenfallen, förbi Badedammen, Lillehammer Turisthotell – idag Scandic Lillehammer, över Finna Bru, som togs ner från Vågåmo och anlades 1937. 

Stampesletta

I Stampesletta – nu Olympic Park – fanns flera stansningsfabriker från urminnes tider fram till sekelskiftet. Tyg och trasor stampades till stampelo som kunde användas för produktion av wadmel och ullfilt, eller för att stangla bark i stämpelfabriker. Fint krossad bark behövdes för garvning av skinn, och längre upp längs floden ligger Collett's Bridge – uppkallad efter Frederik Collett, som donerade en betydande summa pengar till bygget av bron 1908. När vi väl har korsat floden ser vi ner på den distinkta anläggningen Svarga – Indian för fred – där Marcello Haugen bodde från 1940 fram till sin död 1967, nästan 90 år gammal. Marcello Haugen var känd för sina starka parapsykologiska förmågor. Han sade upp sig från sitt jobb som eldare på järnvägen och kallade sig rådgivare. Han hittade förlorade föremål, gav råd om personliga problem, diagnostiserade åkommor och läkte med hjälp av handpåläggning och örter. Han var långsynt och hade hypnotiska förmågor. 

Text: Kari B. Herberg, Lillehammer kommun 

Storgata i Lillehammer

Lillehammer tillhör de så kallade "anlagda städerna". Den 7 augusti 1827 grundades staden av regeringen, men utmätningen av tomter började inte förrän 1828. Väginspektör C. Buchholzs plan och byggnadsreglemente antogs inte genom kungligt dekret förrän den 7 juli 1828. Byggnadsstadgarna fastställde regler för byggnaderna, för gatans bredd och husen i förhållande till gatulinjen. Här finns bestämmelser om att hörnbyggnaderna ska ha brutna hörn på minst 5 ells breda. Resultatet av beslutet är fortfarande tydligt synligt i Lillehammer, och byggtraditionen i Lillehammer vittnar om nykterhet och lite extravagans. Men när du väl börjar leta och leta kommer du ändå att hitta många roliga och intressanta arkitektoniska historiska uttryck både i helheten och i detaljerna.

Storgata 31 Wiesegården 

Byggnaden är från Lillehammers äldsta period och byggdes i empirestil av köpmannen Ludvig Wiese. Halva bottenvåningen var affärslokaler, och på andra våningen fanns en stor sal där Wiese höll stora julbaler med upp till ett par hundra gäster från Lillehammer och de omgivande byarna.

Storgata 32 Astrupgården 

Byggnaden är ett tvåvånings timmerhus och byggt med stående paneler i tydligt urban gotik med inslag av drakstil. Byggnaden är ett gott exempel på den typiska och magnifika byggtraditionen från andra halvan av förra seklet.    

Storgata 35 

Ett litet tvåvåningshus byggt på 1850-talet. Ägdes tidigare av mästarbagaren O.F. Myhre, som hade ett bageri i trädgården. Huset togs senare över av köpmannen Martin Nielsen.

Storgata 36 
Är listad i sen-imperium. Fönstren på första våningen är ett tidigt exempel på "affärsfönster".

Storgata 41 
Byggnaden är uppförd i schweizisk stil och byggdes av köpmannen Rolf Bjørke omkring år 1900.

Storgata 42 
Den är också byggd i schweizisk stil. På hörnet har det funnits en butik i över 100 år. I början av 1900-talet handlade Netta Olsen vitvaror här. Senare togs verksamheten över av Helene Forberg, och 1921 öppnade Ivar Rønnings Manufaktur.

Storgata 46 Raabe-gården 
Staden är uppkallad efter trädgårdsmästaren Raabe, som hade en blomster- och grönsaksbutik här under flera år. Den välkände konstsvarven och piptillverkaren Gudbrand Larsen etablerade sig i byggnaden 1844.

Storgata 48 
I detta hus bodde "polis Larsen" eller polisofficer Sigvard Larsen som han kallades. Förvaringsanläggningar med gallerfönster fanns nere på gården.

Storgata 45 
Det är en träbyggnad bländad med tegel och putsad, byggd på 1850-talet. Den kallades ofta Baumannsgården efter distriktsläkaren Ludvig Adolf Baumann, som var läkare i Lillehammer 1858–78. På bottenvåningen låg Promenade Café.

Storgata 49 Julingården  
Byggd av köpmannen Hove 1846. Byggnaden har fått sitt namn från familjen Julin, som ägde den från 1868 till 1911. Grundaren av Maihaugen, Anders Sandvig, hyrde bostad hos familjen Julin när han kom till Lillehammer 1885. Här bodde han och hade sin tandläkarpraktik fram till 1894. Idag har Julingården återuppbyggts i Maihaugen.

Storgata 51 Gundersengården 
Från 1845 drev Gausdølen Simen Gundersen en av de mest berömda bondebutikerna i Lillehammer här. Gundersengården har idag återuppbyggts i Maihaugen. 

Storgata 54 Salvesengården 
Namnet kommer från pappershandlaren Salvesen, som hade sin verksamhet i byggnaden omkring 1900. Samtidigt bodde en guldsmed här. Varken pappershandlaren eller guldsmeden bodde på gården. Lägenheten på andra våningen var bostad för en snickare och hans familj. Snickeriverkstaden låg i trädgården. Salvesengården har återuppbyggts i Maihaugen.

Storgata 55 Bøhmergården 
Byggnaden byggdes i tegel 1855 av banktjänstemannen Nikolai Gunnerius Bøhmer.

Storgata 60 Kjølstadgården 
Imperiebyggnad byggd av Dr. Gunder Nilsen Kjølstad. (Kjølstadgården brann ner 1961).

Storgata 62 Bergsenghjørnet 

Thor Bergseng & Co är en tvåvånings empirebyggnad med horisontella paneler och ett böjt tak. Företaget startades 1841 av Arne Bergseng. Han drev en vanlig bondebutik, och verksamheten ägs fortfarande av samma familj.

Storgata 61 Olstadgården 
Var ett välkänt företag i Lillehammer tidigare. Från 1842 drev A. G. Olstad en betydande verksamhet.

Storgata 64 Nordstrandgården 
Har haft flera ägare, och bondgården har haft många olika funktioner, från gästhus och berberis till hattmakare och korvmakare.

Storgata 65-67 Thorstadgården 
Det är ett tvåvånings timmerhus i empirestil. Anders Thorstad från Brøttum startade en bondebutik här 1837. Thorstadbutiken var en av de mest kända bondebutikerna i Lillehammer.    

Storgata 69 Iversengården 
Byggnaden är från sena kejsartiden och är en tvåvånings timmerbyggnad med breda vertikala stående paneler och det typiska böjda taket.

Storgata 72 
Köpmannen Chr. Andersen drev en framgångsrik verksamhet här. I trädgården hade han en tobaksspinneri, en lådfabrik och ett etiketttryckeri. 

Storgata 73–75 Mæhlums bageri och Helleberggården 
Två traditionella byggnader i Lillehammer som brann ner och återuppbyggdes 1984.

Storgata 74 
Goldsmith J. Frisenberg är en av stadens äldsta hantverksverksamheter som fortfarande är i drift. Byggnaden har många inslag från nyklassicismen.

Storgata 78 
H. Avlangrud kolonial; Företaget grundades av Niels Evensen 1854. Hans Thv. Avlangrud (1883–1974) köpte gården med verksamheten sommaren 1912. Senare tog hans barn, Elise (1904–1998) och Hans H. Avlangrud (1911–1998), över. Företaget specialiserade sig på "finare kolonial". Kaffe var en av specialiteterna. Butiken stängdes 1994 och är idag återuppbyggd i Maihaugen.

Storgata 81 
Var tidigare en av de mest berömda byggnaderna i Lillehammer. Här fanns en spritbutik, och på andra våningen "Listadsalen" hölls bland annat "fältdans" och sammankomster i "Den sociala föreningen".

Storgata 84 Victoria Hotel 

Kan spåra dess historia tillbaka till 1870-talet. Hotellet byggdes av Knut Morterud och består av två byggnader som förenades med lika takhöjd och platta tak vid sekelskiftet. Det platta taket var en attraktion för turister, och många konstnärer njöt av livet här. Hotellet har också haft flera kungliga övernattande gäster; Kung Håkon och drottning Maud 1906 samt kung Olav 1958.

Källa: Vandreboken for Fåberg og Lillehammer, ny och reviderad utgåva 1991 av Fåberg Historielag