Øyer och Tretten kyrka

Øyer kommun är indelad i två församlingar – Øyer och Tretten – en kyrka i varje församling. Øyer kyrka invigdes den 2 juli 1725 och Tretten kyrka invigdes den 12 september 1728.

Enligt historiker är det känt att det under medeltiden fanns två kyrkor i Øyer socken, i Skåe och i Orrestad. Det finns mycket som tyder på att kyrkan i Skåe var den äldsta. Det fanns byns centrum vid den tiden, där fanns domstolen och där passerade Tjodvegen (pilgrimsvägen till Nidaros). Kyrkan i Skåe nämns två gånger under medeltiden, 1333 och 1335.

Det finns skäl att tro att kyrkan i Skåe förföll efter digerdöden 1349–50, precis som många andra kyrkor vid denna tid. På 1950-talet restes en menhirsten vid Sygard Skåe där man tror att denna kyrka kan ha stått. Kyrkan i Orrestad, som är det gamla namnet på Øyer prästgård, nämns första gången år 1323.

Uthuggna korsformiga kyrkor från tidigt 1700-tal
Han vigdes av kyrkoherden i Øyer, Christian Wolfgang Monrath, den 2 juli 1725. Den gamla kyrkan i Orrestad, en treskeppig stavkyrka, hade brunnit ner efter ett blixtnedslag tre år tidigare.

Øyer kyrka

När kyrkan invigdes 1725 hade den varken beklädnad eller torn. Tornet och spiran restes någon gång mellan 1748 och 1775. Kyrkan hade troligen skiffertak och var tjärad. Sedan dess har den målats rödbrun flera gånger. Det är möjligt att den nuvarande vita färgen först dök upp i samband med ett större restaureringsarbete 1875.

Experter tror att samma person snidade både altartavlan, predikstolen, lejonornamentet på korbalken och kanske även dopfuntens tak. Enligt folktraditionen är Bjørn Bjørnson Olstad (1705–1763) mästare på detta. Han kom från Nordigard Olstad och sägs ha varit den första gudbrandsdølen som snidade i akantusstil. Målningarna är med största sannolikhet gjorda av sonen till en präst, Eggert Munch från Vågå.

Øyer kyrka har två minnestavlor, så kallade epitafier. Till vänster om altaret hänger Monrath-familjens epitafium. Christian W. Monrath var kyrkoherde i Øyer från 1698 till 1738.

Kyrkoherden Chr. W. Monrath och hans fru Susanne, född Kraft, står i mitten. Han med en bibel eller altarbok, hon med en lapp som säger: "Kristus är mitt liv, och att dö är en nåd för mig". Barnen är placerade på vardera sidan, pojkarna till vänster och flickorna till höger. De av parets barn som har avlidit (en pojke och tre flickor) har vita klänningar och en blomrosett framför sig på golvet. Storleken på de döda barnen visar hur gamla de var när de dog. På baksidan målas ett uppståndelsemotiv.

Øyer kyrka genomgick en omfattande restaurering på 1880-talet, då en stor del av den gamla interiören togs bort. Körväggen och taket ovanför predikstolen togs ner, och dörrarna runt dopfunten kopplades loss. Under takbjälkarna lades ett plant tak. Resten av inventariet var målat i brunt och guld.

År 1963 påbörjades en omfattande restaurering igen, denna gång för att återställa kyrkan till dess ursprungliga skick så mycket som möjligt. Delar av det gamla inventariet hittades delvis på vinden och delvis i det kvarvarande kyrkostallet på västra sidan av kyrkfältet. Baserat på, bland annat. utöver dessa kunde restaureringen påbörjas, vilket genomfördes i samarbete med Direktoratet för kulturarv.

TRETTON-KYRKAN

Snidade korsformiga kyrkor från tidigt 1700-tal. Den invigdes den 12 september 1728 och fick namnet "Vår Frälsares kyrka". Den ersatte en träbeklädd långkyrka från 1580-talet som hade blivit för liten. Denna kyrka låg längre upp på dalsidan, vid gården Prestgården.

När kyrkan öppnades 1728 var den varken brädad eller målad. Panelen introducerades 1747. År 1774 blev kyrkan tarbred. Den målades första gången 1807 – troligen i rött. Den vita färgen dök först upp 1875. Kyrkan hade ursprungligen inget torn heller, bara en tornsockel för klockorna. Tornet restes omkring 1807 i samband med annat arbete på kyrkan.

Tornet har varit med ständiga problem ända sedan det restes 1807. År 2000 upptäcktes så stora skador på tornets bärande struktur att den revs ner och placerades på marken bredvid kyrkan. Altartavlan och predikstolen snidades av ön Bjørn Bjørnson Olstad omkring 1750 och är ganska lika i Øyer kyrka.

Dopfunten är speciell, utan någon motstycke. Den snidades av Ole Olsen Klævamoen i slutet av 1780-talet. Ovanför den är det fyrkantigt. Från sidorna faller fyra arkanthusrankor ner som ben. Under ytan står en ängel och håller upp armarna över huvudet. Ovanför dopfunten hänger ett ovanligt stort tak, som upprepar motiven från predikstolstaket.

Whiteboards. På 1600-talet blev det vanligt att ge "tavlor" – det vill säga målningar – till kyrkorna. De bär givarens namn, inte målarens. I Thirteen Church har fem av dessa bevarats. När kyrkan målades 1883 togs målningarna ner för att förvaras i galleriet under perioden. Här stod de länge, och under denna tid tros några av dem ha gått förlorade eller förstörts. Till exempel en målning av Erik O. Rindal, daterad 1688, som skildrar hans egen tronbestigning. En mindre målning – Kristus som kröner ett barn – försvann också vid denna tid. 60 år senare hittades den igen hos en antikhandlare i Oslo. Den köptes tillbaka och hängdes upp i kyrkan igen. Denna tavla, daterad 1713, visar Jesus som kröner ett barn.
De övriga tavlorna är från 1714, 1724, 1730 och 1788.

Sakristians tak är intressant. På 1960-talet började de vitmålade takbrädorna i sakristian flagna, och vid ett test upptäcktes att taket var dekorerat. År 1971 beslutades att helt täcka taket. De gamla takbrädorna togs ner och flera lager vit färg togs bort. En ovanligt rik och vacker dekoration av hög konstnärlig kvalitet avslöjades, med rosetter och rankor i färgerna rött, vitt och svart. Att dekorationen gjordes i nuvarande kyrka är helt osannolikt. Borden där den målades bar det tydliga spåret av att ha använts på andra håll. Det fanns omålade fält där tidigare takbjälkar hade funnits. Av dekorationen kan man se att den i sin ursprungliga form har täckt mer än de cirka 20 kvadratmeter som användes för sakristian. Man måste tillåtas anta att takbrädorna och balkarna ursprungligen hade sin plats i den gamla snidade långkyrkan från 1580-talet.