Fåvangs kyrka
Fåvang kyrka är en korsformad kyrka i Fåvang i Gudbrandsdalen, Ringebu kommun. Kyrkan uppfördes på 1600-talet i korsvirke, delvis av material från stavkyrkor, på samma sätt som Vågå-kyrkan och Hols gamla kyrka. Den kallas ibland även för stavkyrka, men anses inte vara en äkta stavkyrka, även om delar av konstruktionen är stavarbete. Den byggdes efter reformationen, mestadels av material från tidigare rivna stavkyrkor i dalen. De äldsta delarna härstammar från omkring 1150–1250. Byggnaden är byggnadsminnesmärkt.
I kyrkan är Christian VII:s monogram inristat i en tvärstångsdekoration av Kristen Erlandsen Listad - "mästarefloristen från Ringebu".
Kyrkan byggdes troligen mellan 1627 och 1630. Byggmästaren kan ha varit den berömde kyrko- och tornbyggaren Werner Olsen Skurdal, som ursprungligen kom från Nes i Hedmark och gick under smeknamnet "mästare". Det finns dock saker med tornets utformning som tyder på att det kan ha varit en annan kyrkobyggare som byggde kyrkan. Olsen Skurdal byggde även om och utökade Vågå kyrka 1625–1627, och som utförde de stora renoveringarna av Ringebu stavkyrka 1630–1631. 1634/1635 och 1663/1664 utökade och byggde han även om Lom stavkyrka.
Enligt Blindheim hade stavkyrkan höjt långhuset och de nedre sidoskeppen. Träkorset försvann under renoveringen efter reformationen och byggnaden kläddes med paneler både utvändigt och invändigt.
Efter reformationen byggdes Fåvang stavkyrka om och utökades till en korsformad kyrka, med återanvändning av material från tidigare rivna stavkyrkor i dalen. Det är troligt att en tidigare stavkyrka på platsen också användes. Den sägs vara från 1200-talet.[5] På grund av sina omfattande rekonstruktioner anses kyrkan inte vara en riktig stavkyrka i Norge. Enligt Bugge och Mezzanotte pekar endast ett fåtal tegelpannor i ytterväggen på medeltida stavkyrkor.
Ytterväggen har valvmärken, knivristningar och bokstäver från flera århundraden. På insidan finns endast ristningar av byggaren själv från tidig medeltid, enligt Alf Rasmussen. Predikstolen är från omkring 1600 i renässansstil. Ristningar på utsidan kallas graffiti. Bland annat upptäcktes graffiti som föreställer hoppande lejon under restaureringen. Graffitin är så primitiv att den inte kan relateras till en specifik stil eller period.
Kyrkan byggdes troligen mellan 1627 och 1630. Byggmästaren kan ha varit den berömde kyrko- och tornbyggaren Werner Olsen Skurdal, som ursprungligen kom från Nes i Hedmark och gick under smeknamnet "mästare". Det finns dock saker med tornets utformning som tyder på att det kan ha varit en annan kyrkobyggare som byggde kyrkan. Olsen Skurdal byggde även om och utökade Vågå kyrka 1625–1627, och som utförde de stora renoveringarna av Ringebu stavkyrka 1630–1631. 1634/1635 och 1663/1664 utökade och byggde han även om Lom stavkyrka.
Enligt Blindheim hade stavkyrkan höjt långhuset och de nedre sidoskeppen. Träkorset försvann under renoveringen efter reformationen och byggnaden kläddes med paneler både utvändigt och invändigt.
Efter reformationen byggdes Fåvang stavkyrka om och utökades till en korsformad kyrka, med återanvändning av material från tidigare rivna stavkyrkor i dalen. Det är troligt att en tidigare stavkyrka på platsen också användes. Den sägs vara från 1200-talet.[5] På grund av sina omfattande rekonstruktioner anses kyrkan inte vara en riktig stavkyrka i Norge. Enligt Bugge och Mezzanotte pekar endast ett fåtal tegelpannor i ytterväggen på medeltida stavkyrkor.
Ytterväggen har valvmärken, knivristningar och bokstäver från flera århundraden. På insidan finns endast ristningar av byggaren själv från tidig medeltid, enligt Alf Rasmussen. Predikstolen är från omkring 1600 i renässansstil. Ristningar på utsidan kallas graffiti. Bland annat upptäcktes graffiti som föreställer hoppande lejon under restaureringen. Graffitin är så primitiv att den inte kan relateras till en specifik stil eller period.
Läs mer
Kontaktinformation
- Tromsnesvegen - 2634 - Fåvang